Erica testar bettlöst!

Ja om man har en häst som inte får gå på bett i några veckor gäller det ju att prova alla alternativen. Det är alltså Lisel som som fått prova följande bettlösa alternativ (inleder med att säga åh gud, tacka vet jag tränsbett!)

Vilket av alternativen tycker ni är bäst?

(det varierar ju från häst till häst också, men det vore intresant och höra era efarenheter ;)

1. Ponnyhackamore: Något vi ridit på många gånger förr för att spara hennes mun om hon fått sår i mungipan till exempel. Om man inte har ridit på det på ett tag så kan det funka hyfsat, men några dagar i rad och hästen blir starkare, svårare att ställa/böja och bromsen fungerar sämre och sämre för var dag som går. Har ridit många hästar på ponnyhack. Maggan går i låg eftergiven form på det, något bakom hand, men använder verkligen ryggen, men Lisel bara "stretar". Upplever att det finns två lägen med detta, antingen går hästen över tygeln och är förbaskat stark eller så går de bakom hand - ingen favorit med andra ord! Även om det då och då på en häst som Maggan kan vara skönt att galoppera runt på på banan för att hon ska slappna av och komma upp med ryggen i en låg form, dock funkar det aldrig så på Lisel.

2. Hackamore med långa skänklar. Lisel tål inte att det skramlar och knäpper antingen av i nacken eller slänger förtvivlat upp huvet för att hon är rädd att bli nypt. (stor risk för nyp i kinden där det är ledat). Köpte ett specialhack med långa skänklar från England förra året eftersom det var lädorplattor som skyddar från nyp i kinden och desutom ledat på ett sådant sätt att det inte trycker i nacken. Lisel var ganska stark på detta stundvis och stundvis släppte hon helt och kastade upp huvudet när det skramlade!

3. Sidepull. Dags för westernbetslingen sidepull. Fungerade förvånansvärt mycket bättre än ponnyhacket, här finns ju också möjligheten att ställa hästen och ta ledande tygeltag! Jag var ganska nöjd efter första ridpasset på det, förutom att hon la sig på lite ojämnt (ena stunden tung i handen och andra stunden inte alls mycket i handen) Försökte ändå rida med mindre stöd i handen och det funkade rätt bra, MEN då till problemet, nosremmen som var flätat läder skavde bort allt hår på stackars Lisels näsa och nu har hon ett svart streck där, svullnade dessutom upp lite efteråt så detta blev med andra ord alldeles för mycket tryck på nosen

4. Bettlöst träns från hööks. Detta måste ju vara lösningen tänkte jag, men tyvärr var det som att rida i grimma ungefär det blir tryck i nacken och på sidorna av hästens huvud när man drar i tyglara som blir som en förlängning av remmarna som går i kors under hakan. Katastrof och jag längtade faktiskt efter ponnyhacket, (trots att det går ta ledande tygeltag på detta) ända tills jag kom på den brillianta idén att sätta fast martingal i nosgrimman (detta träns har faktiskt en vanlig engelsk nosgrimma) och fast martingal har i ju provat förr i hoppningen. Hon kan inte slänga upp huvudet särskilt högt då och i slutet av passet så fick jag faktiskt henne att slappna av, gå i låg form och gå sidvärtes... Detta träns får stanna som nödlösing ett tag till, men särskilt bra var det ju inte - på min häst i alla fall. Utan fast martingal var det inte stor skillnad från att sätta tyglarna direkt i nosgrimman på ett vanligt träns :P

SUMMERING: Lisel ska gå på bett direkt det är möjligt och jag ska ägna dräktighetstiden till att verkligen få henne att lyssna på röst och skänkel så bra att jag bara kan ha ett lätt stöd i handen hela tiden. Så länge hon måste ha bettlöst så är det nog trots allt ponnyhacket som fungerar bäst, men det är svårt att jobba henne ordentligt på det, rida ut funkar hyfsat...