Tisdag

Igår var Alice här och red Maggan med mig när jag red Ville. Vi skrittade ut ca 40 min och sedan lite trav och galopp på banan. Ville kändes mycket fräschare idag och det är bara pyttelite svullnad kvar i piphasen nu, så förhoppningsvis är det helt bort på någon dag. På fredag kommer troligtvis Bosse (min veterinär) förbi och då ska Ville på "återbesök" och Lisel får ultraljuda senan för säkerhets skull...

Förresten en sak jag tänkt på efter helgen...

När man kommer hem till stallet igen efter att ha varit bortrest så har det nästan alltid hänt nåt?

Är det bara för mig det är så? Det känns nästan som att man inte kan åka bort, för det händer alltid nåt... Det är så typiskt.  När man inte kan se till hästarna själv så självklart har:

1. Lisel slagit upp ett sår/överben på insidan av höger fram

2. Ville tappat en sko

3. Tråden mellan hagarna är nerriven (de har inte haft ner den alls sen de fick börja gå där)

Dom hade ju kunna välja en dag då jag är hemma att göra sånt tycker jag :P

Varför händer det alltid när jag är borta, det är som att hästarna vet när jag åkt bort? Som tur var så hittade min älskade sambo Villes sko efter en liten promenad i hans sommarhage så nu sitter den där den ska igen ;)

Förra helgen när jag kom hem från Hudik hade ju Ville svällt upp i sitt ben och var jättehalt.

OBS! Jag menar inte att det är någons fel att det händer, sådana här saker kan man inte rå på - det är bara så typiskt att de alltid händer när man är borta och inte kan gör nåt åt det...